Gestaltningsslottet

Tänk dig att kunnandet att gestalta på scenen är som ett stort stort slott. Det finns flera olika ingångar och massor av rum att gå in i och utforska. Det byggs ständigt till nya rum. Rum byggs om, väggar sätts upp och väggar tas ner. Det finns olika saker att kunna och lära sig i olika rum. I ett rum finns t ex sångkunnande. När du går in i det rummet hittar du allt som har att göra med att kunna sjunga. När du går in i sångarrummet för första gången är det ganska oinrett; du har ju inte övat sång än. När du övar dig att sjunga inreder du ditt sångarrum. Du inreder kanske med olika toner och hur det känns i kroppen att sjunga olika toner. Du inreder det med alla sånger du lär dig. Du inreder det med nya sätt att andas, att hålla kroppen, olika sätt att slappna av osv. Du inreder också med minnen av olika saker; hur din första sånglektion kändes, den första gången du sjöng för publik, hur det känns att sjunga tillsammans med andra osv. Om du inreder ditt sångarrum mycket kanske du bygger ut det eller delar av det i mindre avdelningar där du placerar in olika saker du lärt dig som t ex olika sätt att sjunga.

Ditt rörelse- eller dansrum inreder du med olika sätt att använda kroppen. Det kan vara danssteg och koreografier eller olika andra sätt att använda kroppen som t ex gester och miner. Här utforskar du kanske olika rörelsekvaliteter som t ex snabbt, långsamt, ryckigt, flytande, spänt, avslappnat, mjukt, stelt osv. Om du utforskar detta rum väldigt mycket kommer du så småningom att behöva inreda det med flera mindre rum eller olika avdelningar för olika rörelsestilar. 

Efter ett tag upptäcker du kanske att din andning är viktig i rörelserummet också, precis som i sångarrummet. Då öppnas dörren till ett nytt rum; andningsrummet, fyllt med andningstekniker och du börjar utforska det rummet. Det rummet kommer då att sitta ihop med både sångarrummet och rörelserummet. I andningsrummet upptäcker du att därifrån finns en ingång till talröstens rum eftersom vissa sätt att andas kan hjälpa rösten att nå längre och höras bra på scenen. 

Du går då in i talröst-rummet, som ligger precis granne med sångarrummet, och kanske nästan sitter ihop med det. Där utforskar du på vilka olika sätt du kan få din talröst att låta. Du utforskar vad tungan och munnen och läpparna egentligen gör när du säger olika ljud och ord.

Från talröst-rummet kanske du går vidare till replikrummet och utforska olika sätt att säga repliker på. Du lär dig hur repliker sägs olika beroende på vad du vill att publik och medspelare ska göra eller tänka när de hör dem. Du lär dig hur repliker kan betyda olika saker om du bara betonar ett ord, huvudordet, annorlunda eller hur du kan tänka på att ”lyfta” slutet på en replik för att den ska höras bra från scenen.

Från replikrummet kanske du går vidare till karakteriserings-rummet. Där utforskar du olika sätt att skapa och visa en rollkaraktär för publiken; hur du med hjälp av rösten och kroppen, och kanske också kostym, mask och rekvisita, kan skapa en rollkaraktär och låta den utvecklas genom olika händelser i en föreställning.

Sen går du kanske vidare in i handling-rummet; vilka handlingar gör din rollkaraktär på scenen? För att veta det behöver du veta vad karaktären vill, och vilka medel som finns för att karaktären ska kunna få sin vilja igenom, kanske hota, muta, locka, lura… Du behöver då också en medspelare som skapar en annan karaktär som vill något annat, så att en konflikt uppstår mellan era karaktärer. 

En konflikt är grunden i en pjäs. Det finns så gott som alltid en konflikt på scenen, där olika viljor möts och vinner eller förlorar. Nu har vi omärkligt förflyttats in i dramaturgirummet. Här inne finns kunskaper om hur ett manus eller en föreställning byggs upp för att berättelsen ska bli både begriplig och spännande för publiken.

När två rollkaraktärer möts på scenen med olika viljor och olika medel att försöka få sin vilja fram hos den andre är det viktigt att komma ihåg att allt är ett samspel. Även om rollkaraktärerna tävlar om vem som ska vinna gör inte skådespelarna det. Skådespelarna spelar hela tiden ihop, de ”spelar på varandra” för att visa något för publiken. Och nu kommer vi in i ett viktigt rum i gestaltningshuset: det rummet där själva ”spelandet på varandra” finns. Detta är det mest svårförklarade i en skådespelares kunnande, och det pratas ibland om det som om det vore något magiskt eller mystiskt, men det är det egentligen inte. Kunnandet i det här rummet kallas för närvaro, lyssning, fokus, utåtriktad koncentration, och många andra saker. Det är ett sätt att kommunicera ordlöst med varandra på scenen, att ”lyssna” med hela kroppen och inte bara öronen, att ”läsa” varandras kroppar. Det är, precis som fotbollsdribblandet, omöjligt att förklara eller beskriva med bara ord. Men det är inte mer magiskt eller mystiskt än fotbollsdribblandet; det handlar om långvarig övning och träning. (Sen kan ju allt som någon är riktigt bra på, vare sig det är gestaltande eller fotboll, upplevas som magiskt av den som är åskådare. Men det betyder ju inte att det är mystiskt eller magiskt för den som gör det.) I den sortens lyssnande som scennärvaron innehåller är andningen och kroppens avspänning grundläggande, och vips har vi då klivit tillbaka in i två av rummen i gestaltningsslottet där vi varit tidigare.

Och på det sättet är det med det här slottet. Det finns massor av ingångar, och vi kan välja vilken som helst. Innanför varje ingång finns olika rum som inreds med olika typer av kunnande. Och när du går omkring i, utforskar och inreder ditt ”gestaltningsslott” kommer du att upptäcka att många rum hör ihop, ibland smälter ihop till ett stort och ibland delas upp i flera små. Du kanske upptäcker ett rum som saknas och då bygger du till det på en plats som du tycker passar.

Ett viktigt rum till vill jag besöka just nu, och det rummet heter preparations-rummet. Att preparera betyder att förbereda, och här inne finns allt annat som behövs för att förbereda en föreställning. Här finns allt ifrån att värma upp rösten och kroppen, bygga scenen, få ljuset och ljudet att fungera, öva repliker och repetera, till att göra affischer, sälja biljetter och se till att scenen, salongen och foajén är snygga och städade och redo att möta publiken. Egentligen är kanske det här inte bara ett rum utan en hel flygel av gestaltningsslottet, och allt här är av precis lika stor vikt som de andra rummen för att föreställningen, mötet med publiken, ska bli så bra som möjligt. 

Gestaltningsslottet blir aldrig färdigt. Det finns alltid nya rum att utforska eller bygga till. Och det finns alltid nya saker att utforska, och nya detaljer att inreda med, även i de rum skådespelaren använder mest. Olika teaterarbetare vistas olika mycket i olika rum. Är du t ex ljustekniker vistas du mest i ljus-rummet och då är det rummet stort och väldigt väl inrett, men ljusteknikern går kanske in och inreder, lite i stora drag, i andra rum som är nödvändiga att hen ska kunna inreda sitt eget rum bättre, medan några andra rum kanske ligger helt outforskade, och hen kanske inte ens tänker på att de finns.

Poängen är att gestaltningsslottet ser olika ut för olika personer samtidigt som det ändå består av samma grundläggande byggstenar. Det finns många olika sätt att inreda sitt slott, och alla sätt som fungerar är bra. Olika sätt att lära och att gestalta passar bra för olika personer och i olika sammanhang. Samtidigt betyder inte det att ”anything goes”.

Varje dag går vi tillsammans med våra elever in i slottet och urskiljer olika aspekter/rum och inreder dem dvs övar. Vi behöver hela tiden komma ihåg att hålla oss medvetna om hur elevernas olika slott ser ut för att hitta det som passar den eleven. Och vi behöver vara skickliga i att använda alla våra kognitiva verktyg när vi utforskar elevens sätt att se på kunnandet och samtidigt utökar vårt eget sätt att se på det.

Skriv gärna en kommentar om hur du ser på gestaltningsslottet.